Solitärbin (vildbin) är några av våra viktigaste pollinerare. Genom att sätta upp ett eller flera boställen för vildbin kan man mångdubbla antalet pollinerande bin i sin trädgård. Det är gynnsamt inte minst för trädgårdens fruktträd och bärbuskar. 

De här bibatterierna är utformade för vildbin och och solitära getingar. Bibatteri kallas också biholk eller bihotell.

Placera bibatteriet soligt, med morgon eller kvällssol, men inte direkt solljus hela dagen, det blir för varmt för larverna. Det ska inte vara för blåsigt där den står. 

Kort om solitärbin

Till skillnad från sina släktingar honungsbina så tar solitärbin inte hand om sina larver efter att de lagt sina ägg. Istället skapar de goda förutsättningar för larverna genom att förbereda bäddning och mat i den hålighet de valt för äggen. 

Många arter skapar sina larvgångar i gamla träd och ved. De gnager då inte själva utan nyttjar till exempel gamla skalbaggsgångar. I håligheten skapar honan celler som förses med pollen fuktad med nektar. Ett ägg läggs i cellen som sedan försluts. 

De flesta sorterna flyger tidigt på våren, april-juni, och samlar nektar och pollen för att förbereda för sina larver. Andra arter flyger senare under året, och några övervintrar som fullvuxna.  

Solitärbin finns i många olika sorter, bara i Sverige finns knappt 250 arter. De har härliga namn som Citronbin, Ullbin, Sidenbin, Väggbin, Blomsovarbin, Murarbin, Tapetserarbin, Pälsbin och Träbin. Eftersom de inte har samhällen att skydda har de inte heller utvecklat giftgadd, och solitärbin är ytterst fredliga.