Har du någon gång sett ett ansikte som tittar fram bland slingrande blad och grenar på en gammal byggnad? Kanske ovanför en port, på en husfasad eller i en medeltida kyrka? En del av dessa ansikten ser vänliga och nästan lite finurliga ut, andra är betydligt mer skräckinjagande. Ibland växer blad och rankor rakt ut ur munnen, näsan eller ögonen.
De här märkliga figurerna kallas Green Man, eller bladman på svenska, och liknande motiv finns bevarade i olika kulturer sedan hundratals, ibland tusentals, år.
Vad är Green Man, eller bladman?
En bladman är ett motiv där ett ansikte förenas med växtligheten. Ibland tittar ansiktet fram genom ett tätt lövverk, ibland är det självt uppbyggt av blad. Vi gillar allra mest de figurer där växtligheten slingrar sig ut ur munnen, näsan eller ögonen.
På engelska använder konsthistoriker ofta benämningen foliate head, medan Green Man blivit det mer populära namnet. På svenska förekommer bladman, bladansikte och den gröne mannen. Benämningen Green Man, i den betydelse vi använder den idag, fick stor spridning först 1939 när den brittiska folkloristen Lady Raglan använde den om medeltida bladansikten.
I den här artikeln fokuserar vi på just ansikten som förenats med växtlighet, inte hela figurer.
Ett konstmotiv med gamla anor
Vi känner kanske igen bladmännen framför allt från Europas medeltida kyrkor och katedraler, men liknande ansikten förekommer även i betydligt äldre konst.
Ett fint exempel finns i det gamla Konstantinopel, dagens Istanbul. I en stor golvmosaik från 500-talet finns fyra delvis bevarade bladansikten, omgivna av slingrande växtornament. Bladmännen behövde alltså inte vara grå stenskulpturer. De kunde också vara färgrika konstverk!
Liknande bildidéer finns i andra kulturer. I den indiska tempelkonsten förekommer exempelvis kirtimukha, ett skräckinjagande ansikte omgivet av dekorativa växtornament.
Men betyder det att alla dessa ansikten har ett gemensamt ursprung? Inte nödvändigtvis. Det finns teorier om influenser från bland annat Indien och Mellanöstern, men att konstföremål liknar varandra betyder ju inte att det ena måste vara en kopia av det andra. Hur de olika motiven hänger samman är fortfarande omdiskuterat.
De medeltida bladmän som bevarats är ofta huggna i sten. Men det finns andra exempel, ofta på lite udda ställen. I en kyrka i norra Wales finns till exempel ett bladman i ett glasmålat fönster. I engelska kyrkor kan bladmän ibland också dyka upp på undersidan av fällbara korstolar, till exempel i King's Lynn där det finns ett bladmansansikte från 1300-talet på just en sådan stol.
Medeltidens stenhuggare och deras märkliga figurer
Under medeltiden blev bladmannen ett återkommande inslag i den europeiska byggnadskonsten. Och det är fascinerande hur olika de kan se ut!
Två bladmän i en 800 år gammal skissbok
En unik källa är en skissbok efter den franske hantverkaren Villard de Honnecourt, från första delen av 1200-talet. Boken är full av teckningar av människor, djur, byggnader och tekniska konstruktioner. Där finns till och med ett förslag till en evighetsmaskin! Men på en av sidorna finns också två skäggiga bladmansansikten, omgivna av dekorativa växtmotiv.
Humle och smultron
I Southwell Minster i Nottinghamshire finns en imponerande samling stenskulpturer från slutet av 1200-talet. Stenhuggarna har avbildat bland annat murgröna, ek, hagtorn och humle med en detaljrikedom som är ganska fantastisk. Minst 16 olika typer av växtlighet har identifierats.
Bland växterna finns också ett tiotal bladmän. En av dem har humle och smultron som växer ut ur munnen. Enligt en tolkning skulle humlens beska och smultronens sötma symbolisera att både goda och onda ord kan komma ur samma mun. Om det verkligen var stenhuggarens avsikt vet vi förstås inte, men det är en ganska fin tanke.
.jpg)
Hundra bladmän i samma kapell
I det skotska Rosslyn Chapel, som började byggas 1446, finns över hundra bladmansansikten. Några ler, andra grimaserar eller visar tänderna. Här finns också ansikten som tycks föreställa olika åldrar, från unga pojkar till skäggiga män och nästan dödskalleliknande figurer.
Rosslyn har dessutom en ganska ruskig sägen om den så kallade Apprentice Pillar, lärlingens pelare. Enligt berättelsen reste en stenhuggarmästare utomlands för att hämta inspiration. Medan han var borta färdigställde hans lärling pelaren, som blev så vacker att den avundsjuke mästaren slog ihjäl honom med sin hammare. Sägnen berättar också att mästaren dömdes till döden och att bådas ansikten höggs in i kapellets väggar.
Något verkligt mord är inte belagt, men historien finns dokumenterad redan 1677. Och den fantastiska pelaren står kvar än idag.
Bladmän i svenska kyrkor och norska stavkyrkor
Det finns en hel del bladmän bevarade även i skandinaviska medeltidsbyggnader.
I Linköpings domkyrka finns två medeltida bladmansansikten på slutstenar högt uppe i kyrkvalven. I Västergötland finns flera exempel, bland annat i Skara domkyrka, Varnhems klosterkyrka och Gudhems kloster. I Skara har man till och med kunnat identifiera växterna som vinblad.
I Norge finns bladmän i trä bevarade. I Urnes stavkyrka från 1100-talet, som idag finns på Unescos världsarvslista, har fyra av kyrkans träkapitäl huvuden som spyr ut växtstjälkar som fortsätter i slingrande rankor.
Green Man i modern tid
Bladmannen har fortsatt att dyka upp i konsten långt efter medeltiden. Och ibland i ganska oväntade sammanhang.
När kung Charles III kröntes 2023 pryddes den officiella kröningsinbjudan av en Green Man. Ansiktet bestod av bland annat ekblad, murgröna och hagtorn och skulle enligt det brittiska kungahuset symbolisera våren och återfödelsen. Ett ganska roligt exempel på hur ett gammalt konstmotiv fortfarande används.
Och vi hittar sentida bladmän även på svenska husfasader, ofta ovanför portar och fönster.
I Stockholm har konsthistorikern Adèle Schreiber, författare till boken Den gröne mannen, till och med lett stadsvandringar där deltagarna fått leta efter figurerna. Ett exempel finns på Strandvägen, där ett bladmansansikte omges av akantusblad. Andra finns vid Munkbron och Stora Gråmunkegränd.
Ansiktsdekorationer var populära inom 1800-talets och det tidiga 1900-talets arkitektur. Alla är förstås inte bladmän. Många är så kallade maskaroner, dekorativa ansiktsmasker som inte nödvändigtvis har något med växtlighet att göra.
Så nästa gång du promenerar genom en äldre stadskärna, lyft gärna blicken. Kanske sitter det ett ansikte bland slingrande blad och tittar ner på dig!
Vad symboliserar Green Man?
Så vad symboliserar en bladman? Forskarna är inte överens.
De tolkas oftast som en symbol för naturens växtkraft, fruktbarhet och årstidernas växlingar, men också för döden och återuppståndelsen. Ibland finns teorier om kopplingar till äldre naturgudar.
Viss forskning säger att de skulle påminna oss om vår egen dödlighet, ett så kallat memento mori. Forskaren Kathleen Basford har bland annat pekat på bladmansansikten på skotska gravstenar från 1700-talet, tillsammans med bibeltexter om hur människans liv vissnar och försvinner som gräset och blommorna. Det visar att motivet har kunnat användas i samband med döden, men inte nödvändigtvis att medeltidens bladmän hade samma betydelse.
Kanske varierade betydelsen, och kanske var en del helt enkelt fantasifulla dekorationer.
Från gamla skulpturer till dagens trädgårdar
Bladmannen har alltså en lång historia, men som trädgårdsdekoration passar han minst lika bra idag.
De gröna ansiktena gör sig särskilt fint bland murgröna, klätterväxter och slingrande grenar, där de nästan kan se ut att vara en del av växtligheten.
På Gecko har vi flera olika Green Man-figurer, handgjutna i betong i England, med allt från vänliga och leende ansikten till griniga gubbar och mystiska kvinnor.
Och vare sig man ser bladmannen som en symbol för naturens växtkraft eller helt enkelt som en vacker och lite märklig dekoration, är det rätt fascinerande att samma slags ansikten som prydde medeltidens byggnader fortfarande kan få en plats i våra trädgårdar.
Utvalda produkter
Läs mer
- What Was the Green Man? – Stephen Winick, Library of Congress (2021). Om namnets historia och olika Green Man-traditioner.
- The Function and Development of the Foliate Head in English Medieval Churches – Imogen Corrigan (2020). En konsthistorisk studie av de medeltida bladansiktenas ursprung och betydelse.
- Bladmannens ansikten – Petra Gröminger (2017). En rikt illustrerad svensk bok om bladmannen som konsthistoriskt motiv.